Dagarna här är så mycket rutin nu att man inte tänker på alla småroliga inslag i vardagen. Det börjar kännas helt normalt att barnklungor springer efter en och skriker ”Mzungo, how are you?”, att människor gör narr av Sannas gångstil, att de går runt med en riktig vintermössa på huvudet eller att vem som helst längs gatan blir ens vänner.
Så vi har det bra, och vi känner oss verkligen som några av invånarna i Lodwar. Varje gång man går till stan och tillbaka så träffar man alltid någon eller några man känner. Vi bor här nu helt enkelt!
Vi har också fått två nya gäster, Josefine och Rebecka, från Sverige. Så nu har vi lämnat över gäst-rollen till dem. De ska stanna här i tio dagar om vi fattat det rätt.
I det här rummet sover vi! (Stella är bara med för syns skull)
Vi har även haft ett litet party med popcorn, dans och lekar under Kenyas nationaldag.
Pastor Nicholas
I övrigt så fortsätter våra promenader med Nicholas och våra grupper med barnen.
Vi börjar få lite ångest för att lämna alla otroligt härliga människor här. Vi har verkligen blivit en i familjen och vi skämtar och skrattar mycket tillsammans. Så avskedsmomentet kommer kännas tungt.
Men vi ska fortsätta njuta av tiden som vi har kvar här!
Nu har jag läst ikapp och fått lite hum om vad ni varit med om den senaste tiden. Det låter underbart att ni har börjat känna er som en del av den afrikanska vardagen. Än en gång, njut ordentligt av tiden som är kvar, de sista veckorna brukar konstigt nog vara de bästa och gå väldigt snabbt. Ta hand om er!
SvaraRaderaKram Linnéa