Tjola-Hopp!

Som av ett under gick resan bra och bilen höll mellan Kericho och Kitale.

Vi passerade Nandi-Hills där Paulin o Sanna en vacker dag i framtiden ska gifta sig och skaffa en sommarstuga. Detta var som ni säkert kan förstå ett gyllene tillfälle för Josef att plåta lite med kameran!

Mama Ruth & Baba Simon som vi älskar så högt!

Den 6:e september kom vi till barnhemmet med flyg och efter att vi har ”installerat” oss i huset gick vi över till barnhemmet för att möta alla barn. Josef sparkade upp en boll de skulle få i luften och lyckan var ett faktum! Alla slutade vad de höll på med och sprang efter bollen. Vi märkte att afrikanska barn hade sjukt mycket energi! Utmattade, uttorkade och utbrända tog vi oss en kall dusch och kastade oss i sängen. Morgonen därpå blev Paulin o Sanna lite brydda på Josef: VARFÖR SKULLE DU HA IGÅNG FLÄKTEN HELA NATTEN FÖR???! (Den lät otroligt mycket…!) Oskyldig som en brud tittade Josef med sina snälla ögon in i de stränga tjejernas ögon. Till slut fick han ge med sig att det var hans fel att fläkten var igång hela natten. 

Trot eller ej men vi tycker inte att skillnaderna är så stora som vi trodde mellan Kenya och Sverige. Men barnhemmet behövs av en anledning och vi har nog inte sett det värsta än. Det är sjukt varmt, den saken skiljer sig ifrån Sverige. Idag har vi haft cirkus 33°C och det är vanligt här. Dem har tjocka jackor på sig! Sjukt.

Barnen adopterar oss genast och vi trivs! (: Ta hand om allt där hemma nu och tack för att det är så många som vill följa våran resa här på bloggen. God Bless, He’s Good!